Det här med magi.

Jag undrar vad det är som är så helande med vatten?

Jonna Jinton skrev en väldigt intressant text om det här i ett blogginlägg häromdagen, och jag kände mig så himla träffad. Det är verkligen något särskilt med vatten. Jag upplever mig på något sätt vara del av något större när jag badar i en sjö. Och att dyka ner under den tysta vattenytan sköljer på något sätt effektivt bort spänningar och stress. Det är som att varje gång huvudet kommer upp över vattenytan igen, är man lite pånyttfödd. Börjar på ett nytt blad.

Någon mer som känner igen sig?

Jag har i perioder haft ett sådant oerhörd längtan vatten. När jag bodde på källarplan i Solna kändes det som att kroppen fysiskt längtade efter vatten. Att jag behövde komma ut i riktig natur, borra ner fötterna i jorden och känna att jag var en levande varelse bland alla andra väsen i skogen. Jag ville vara Ronja på något sätt. Flytta ut med Birk i skogen och bara vara.

När jag flyttade hit till huset, och efter kontraktsskrivningen insåg att jag bor fem minuters promenad från öppet vatten, som både är fantastiskt vackert att titta på från klipphällarna och som går bada i, var glädjen enorm. Det var som att min själ slog sig till ro. Jag kommer tyvärr inte iväg och badar varje dag solen är ute (eller det är varmt men regnigt för all del) men jag försöker. Tyvärr lyckas jag aldrig hitta en partner som tycket om att bada. De flesta har mer eller mindre ogillat det och kära J, han avskyr det. Så till den milda grad att han inte ens i ett sådant här “nykär stadie” offrar sig och låtsas vilja göra det bara för att det är viktigt för mig. Även om han för all del är gullig och följer med ner till vattnet och tittar på, om jag gärna vill ha sällskap <3

Men jag försöker göra det så ofta det går. Framförallt när jag varit ute och sprungit, för då är det inte lika känsligt att vattnet är kall. Jag tror faktiskt att jag badade en gång i oktober förra året efter en runda, men då var det mest på pin kiv. Och det hade varit en väldigt varm dag. På det stora hela är jag nämligen lite av en badkruka (ja, faktiskt! Men jag anstränger mig för att vara det mindre och mindre), och jag badar därmed inte om det är oresonabelt kallt i vattnet (som min ömma moder till exempel, som på semestern badade (också efter löpning för all del) när det var 12 grader i havet!! Det är bara vansinne.) men jag försöker pressa mig. Just för att det är en så magisk upplevelse.

Så det jag längtar efter nu, det är att det hur som så småningom köps, ligger alldeles vid vattnet. Dit man kan gå i bara morgonrock och bada naken på morgonen innan man börjar jobba, eller på kvällen för att skölja bort dagens stress.

Jag tror vi alla skulle må bra av att aktivt skapa mer magi i livet, oavsett vad det är.

Vad är magi för dig?
//M

Kommentera

elva + tolv =