Instängd på kontoret.

USCH USCH USCH. Så himla otäck dag! Det blir så overkligt när man är på väg mot AW ena minuten och andra får reda på att det är misstänkta terrorattacker bara några kilometer bort. Att människor dör.

Det jag också tycker är otäckt är ryktesspridningen som drar igång när något händer. Plötsligt rapporteras det om skottlossningar och bombhot. Fastän så egentligen inte är fallet. Polisen uppmanar en att inte gå ut eller inte befinna sig i vissa områden.

Och känslan av att inte veta om det värsta hänt, eller om det är mer som väntar, är nästan värst. Man vill absolut inte ta sig till tunnelbanan för att förflytta sig men inte heller vara ensamen kvar där man är. Det blir en så obehaglig stämning när de drar igång live-sändningar trots att det egentligen inte finns så mycket att säga, så allt trissas upp och verkar värre än vad det är. Kan ju säga att det inte krävdes lång stunds lyssnande innan jag mest ville krypa in under skrivbordet och gömma mig.

Usch, den här dagen har verkligen de dåliga nyheterna avlöst varandra. Den började med att två av mina närmsta vänner meddelade att de har närstående som är allvarligt sjuka och ligger på intensiven. Och sen det här.

Efter tre timmars väntan på kontoret vågade jag mig slutligen ut och det blev en 8 km promenad hem till J (för att slippa passera T-centralen) och hemma i en soffa känns allt lite mer vanligt igen. Även om känslan av att inte veta om man är trygg eller inte skaver och gör att jag bara vill bort och ut. Bort från stan, folkmassor och otrygga platser.

Ta hand om er!
<3

//M

Kommentera

3 × ett =