Lite galenskap och en stor portion lycka.

Det är så mycket spännande som händer och så mycket som är oklart! En sak är i alla fall helt klar, att jag och F ska göra en svensk klassiker nästa år!!

skidor

Woman-style alltså. Avskyr lite att det heter tjejklassikern (varför inte kvinnoklassikern i alla fall?). Låter tjejklassikern inte lite som att “springa som en tjej” (så bra reklamfilm för övrigt!) det vill säga att det inte riktigt räknas.

Men nog satan kommer det räknas! För här ska cyklas, simmas, springas och åkas skidor som aldrig förr. I ärlighetens namn hade jag aldrig åkt längdskidor innan jag anmälde mig! (Om man inte räknar träplankorna som man hade vanliga skor i och som spändes fast med en gummifjäder runt hela foten när man var barn) Och det längsta jag hade cyklat va nog typ två mil. Men jag är så himla taggad och känner mig så lycklig över att F va så pepp till den här idén. För annars hade jag aldrig, aldrig, aldrig spenderat hela min påskhelg på skidor, under klarblå himmel med personlig coach och hemma-afterski. Mycket lycklig över att J:s pappa lät mig hållas, följde med ut varje dag och snällt vallade skidorna åt mig!

I övrigt är livet desto mer oklart. Något jag för det mesta känner är härligt, men då och då får lite panik på. Det allra viktigaste är klart. Nämligen att jag ska ägna mig åt mitt livs stora dröm på halvtid till hösten. Jag ska börja plugga igen kommer förhoppningsvis ganska snart släppa en bok. Så mycket lycka. Samtidigt som jag bara genom att skriva om det blir så skraj att hela jag krullar ihop mig och helst vill försvinn in under en matta.

Men nu ska jag göra det. Det som på något sätt alltid varit så självklart och alltid så otänkbart. “För vem blir författare. Det är ju inget man bara blir”  Men nu är det alltså just det jag ska försöka bli. Sen hur det går, det kan man förstås inte veta. Och hur det blir med den andra halvan av min tid till hösten, det kommer troligen vara oklart fram till midsommar i alla fall. Eftersom det är då jag får besked från nuvarande jobbet hur det blir.

Lite spännande ändå. Att det kan bli vad som helst. Kanske får vi fnatt och bestämmer oss för att flytta till San Fransisco, bila genom USA eller utforska Italien. Skriva kan man ju göra överallt och J jobbar ju från sin dator. Så vem vet vad som händer?

//Malin

Kommentera

arton − 13 =