Om att leka.

Att leka är att leva. Eller leken är tydligen lika viktig som vilan, har jag precis lärt mig! Människor som lever helhjärtat (term som används av Brené Brown om människor som verkar ha funnit lyckan i livet) de leker.

Och vad menas då med att leka? Jo, att ägna sig åt den typen av aktiviteter som definieras av att de görs endast för att de är njutningsfulla – inte för att åstadkomma någonting alls. Det kan handla om att pyssla eller måla eller laga mat eller leka med barnen eller odla eller inreda. VAD man gör är inte det viktiga, utan hur och varför. För allt ovan kan också vara prestation. Om att man ska ha det vackraste hemmet eller finaste trädgården eller bästa fotoalbumen. Då är det inte lek – då jagar man perfektion. Lek är det när det när själva utförandet är det viktiga, inte resultatet.

Att lek är typ lika viktigt som att få sova, för att må bra, är lite dåliga nyheter för mig. För jag gör typ ingenting bara för att det är roligt. Jag har inga hobbys. Eller alltså jag tycker massa saker är intressanta, men jag gör sällan saker bara för att det är roligt eller njutningsfullt. Jag läser mycket böcker för att det är härligt, men det tror jag inte riktigt räknas…? Jag har alltid varit lite smått avundsjuk på alla dem som spelar golf, är ute och seglar, målar tavlor, scrapbookar, spelar instrument, sjunget, skriver musik eller lär sig att måla naglar. Jag vill också ha en hobby att förlora mig i!

Det på något sätt komiska i det här är att jag funderat över det här med lek en hel del i mitt liv – därav knöt det an något i mig att Brené valde just ordet lek, i stället för exempelvis kreativitet eller skapande, som samlingsbegrepp för den här delen av livet – för jag har typ aldrig lekt. Eller det är så jag tänker på det när jag tittar tillbaka på min barndom. Jag har alltid varit kreativ – pysslig – men jag har nog faktiskt lekt väldigt lite (jag kom för ett par år sedan fram till att jag tror det är därför jag inte är helt förtjust i barn, jag vet liksom inte vad de förväntar sig att jag ska göra när de vill leka, haha!). Allt pyssel, det skulle liksom göras bra redan från början. När jag pärlade ville jag alltid pärla färgkodat, när jag lärde mig sticka gjordes det i jämna rader. När jag skulle rita övade jag om och om igen på att bli bra på att rita hästar… allt skulle vara symmetriskt och korrekt redan från början!

Det känns väl som en god idé att i alla fall hinna leka lite innan man fyller 30? Så det är nog hög till att börja släppa loss lite och vara mindre korrekt. Får lite magknip av att tänka på det, haha! Men det vore roligt att i alla fall ägna mig något mer åt att måla fritt och konstruera något nyskapande. Blir det skitfult går det ju utmärkt att slänga det när det är klart!

Ett område där jag nog alltid varit kreativ och fri är nog skrivande dock. Jag har skrivit så länge jag kan minnas och där behöver inget bli korrekt och jag känner mig sällan hämmad. Och när jag skriver försvinner tiden. Jag upplever det berömda flowet. Så jag borde nog helt enkelt unna mig att skriva mer. Avsätta tid för det som kanske är min hobby trots allt? För det är helt klart en av mina favoritsysselsättningar.

Hur mycket leker ni? Och hur?

//M

Kommentera

1 × fyra =