Om att vara rädd jämt – men modig oftare.

Herrejävlarns va rädd jag var igår när inlägget publicerades på Facebook! Tanken var ju inte alls att dela med mig av det här projektet förrän det “blivit något”. Men är SÅ glad och stolt över att jag gjorde det, för inget (typ) blir lättare av att man går och väntar på bättre tider. Det perfekta ögonblicket kommer inte dyka upp. Det är nu.

Jag väntar alldeles för ofta på perfekt tajming. Visst finns det en sådan ibland. Men de som skiter i att vänta på den, och bara kör, får ofta minst dubbelt så mycket gjort och gruvar sig säkert dubbelt så lite. Så jag försöker anamma den agerande livsstilen!

Det som förvånade mig mest med gårdagens mod, var upptäckten (som känns jobbig att erkänna) att den största skräcken inte var att bli sågad, utan att bli ignorerad. Att ingen, jag menar INGEN skulle reagera. Noll likes. Noll kommentarer. Därför blev jag själa-glad över hur fint inlägget mottogs och att det var så många som var pepp! Tack! Så vill aboslut uppmana er att bara sätta igång med det ni vill och göra det fastän ni är skiträdda. Fastän ert projekt inte är klart att visa för världen. Det kommer bli bra! Och ni kommer känna er coola som vågar.

För vad vore livet utan mod?

Jag och min fina vän I har numera ett ständigt pågående mantra om att vi måste vara modiga – helst hela tiden. För livet är för kort. Så vi försöker resonera såhär: det enda man har att förlora är sin värdighet. Och den kan man faktiskt ganska enkelt skrapa upp från marken om det skiter sig. Egot får sig en törn, men det mår det nog i ärlighetens namn mest bra av!

Så vi försöker praktisera detta oavsett om det gäller att ragga på killar, börja på balett, anmäla sig till kurser, prata inför folk, starta nya projekt eller lära känna nya människor. Det enda du har att förlora är din värdighet. Och den styr man ju över helt själv, så när man vill sluta känna sig bortgjord så gör man det!

Och VAD spännande livet blir när man väl vågar! Jag har vågat erkänna att jag vill förändra min jobbsituation, jag har börjat kompis-dejta, jag har vågat öppna upp mitt hjärta snabbare än någonsin tidigare, jag har gett konstiga ideér en chans, jag har vågat berätta om mina innersta drömmar. Och på det hela taget känner jag mig mer levande än någonsin.

Ibland är det så läskigt att man vill krypa ur sin egen kropp. Men efteråt är det alltid värt. Men skaffa en parhäst, det är mitt bästa tips, för när någon annan hetsar en att vara modig och backar en till 100% då vågar man vara mycket mer modig. Det är så lätta att övertala sig själv att fega ur. Mycket svårare att motivera för en vän. Så skaffa någon att äventyra värdigheten med. Våga öppna upp er för dem ni tycker om och vara sårbara och stöttiga. Livet blir så mycket bättre då!

//M

 

Kommentera

8 + sexton =