Recept på hur du kan fördubbla sin livslängd.

Hur många timmar av en dag lever du aktivt? Det vill säga är uppmärksam på vad du faktiskt gör, tar ett aktivt beslut eller njuter av det du gör? Och hur många timmar går på autopilot? [Vägen till jobbet, möten, arbetsuppgifter du gör på slentrian, mat du äter medan du ser på TV (och därmed glömmer smaka ordentligt på) tiden du scrollar dina flöden, lyssnar på meningslöst konverserande osv…]

Det är nog inte ett orimligt antagande att tänka att ganska många max har ett par timmar, av ca sexton vakna, som tillhör den ‘medvetna tiden’. Är så fallet har jag väldigt dåliga nyheter. Då har du nämligen bara 6 år och 3 månader kvar av ditt liv. Om vi utgår ifrån att du ska bli åttio år och du i dagsläget är ca trettio år gammal. 

ÄR INTE DET HELT SJUKT?!

Första gången jag blev presenterad för det här sättet att se på livet slog ångesten till med full kraft. Förstår ni hur sjukt lite liv sex år är? Nu har jag nog faktiskt ganska många fler timmar per dygn generellt som jag lever och njuter aktivt av. MEN ÄNDÅ. Det är galet att det blir så lite tid. Skulle någon få ett sjukdomsbesked som innebär att personen bara har sex år kvar att leva så skulle det vara djupt traumatiskt och deprimerande. Ändå lever alltså många exakt så lite. Skrämmande!

Det som å andra sidan är väldigt positivt i den här kråksången (som alltid finns det ju en sida som är sådan) är att det är extremt enkelt att fördubbla längden på sitt liv. Det vill säga, är utgångspunkten att man har två timmar medvetet liv varje dag och skulle öka upp det till fyra timmar (vilket ju ändå är ganska lite av en hel dag!) då har man plötsligt fördubblat sin livslängd och fått motsvarande 50 år till, vilket mätt i vanliga år alltså betyder att man skulle bli 130 år gammal plötsligt!

Givetvis är det inte bara kvaliteten på tiden man får som räknas. Men jag tycker ändå det är ett spännande sätt att se på saken. Jag själv är oerhört rädd för döden och vill leva längelängelänge. Det här tankesättet ruckar dock lite på den rädslan och ljuset faller på att det kanske faktiskt inte är så himla viktigt egentligen hur många siffror tideräkningen slutar på. Eller det klart det är viktigt också, men jag vill ju inte bli gammal bara för sakens skull, och med det som utgångspunkt har jag ju själv chans att förlänga mitt liv oerhört mycket genom att vara närvarande och leva här och nu. 

Jag menar, vad hjälper det att vi investerar miljardersmiljarder på kosttillskott och cellgifter och allt möjligt livsuppehållande preparat, om vi inte lever den tiden vi får?

Allvarligt talat fick jag mig en tankeställare i detta nu när jag skriver. Varför har jag dåligt samvete över så mycket? Varför tycker jag det är lättja att ta sovmorgon (de dagar jag njuta av det) och varför har jag dåligt samvete när solen är ute och jag får noll gjort för att jag bara vill sitta ute med en god bok. Det är ju de här stunderna som är livet. Det lilla liv jag får här på jorden. 

Jag måste bli ännu bättre på att ta vara på de här stunderna. Det kanske kan bli mitt bot mot döden-rädslan?
Hur tänker ni? Är det här en stressande eller lugnande tanke?

För livet.
// M

Kommentera

18 + 1 =